Everything feels well-known but at the same time new

den 2012-06-09 klockan 19:22:43
Ligger hemma i soffan och kollar på fotbolls-EM tillsammans med pappa. Idag har jag åkt inlines, och vi har varit på middag hos farmor. Igårkväll träffade jag saknade kompisar, och kvällen slutade hemma hos mig tillsammans med bästa vän och en påse godis. När jag ser det såhär på papper skulle jag lika gärna ha kunnat vara borta en vecka, inte för tio månader, för allting känns (nästan) precis som när jag for. Men samtidigt så känner jag av att det har gått så lång tid. Jag saknar saker med USA, saknar mina vänner, och jag känner mig inte riktigt hemma här i Sverige än. Det är så konstigt.. men samtidigt är det skönt att vara hemma igen. Inatt sov jag dessutom igen all tid jag förlorade under flygresan, så nu känner jag mig utvilad för första gången på ett par dar. 

Eftersom att jag är hemma igen så ser jag egentligen ingen anledning till att fortsätta blogga, eftersom att mitt år faktiskt är slut nu. Men det känns skönt att veta att även om året är slut så innebär det inte ett slut för allt som det har innefattat. Skypade med Sam och hennes mamma i ett par timmar idag, och tror inte jag kommer att slippa undan från det i första taget, vilket är positivt såklart! Hursomhelst, det här är alltså mitt försök till ett avslut. Det har varit kul att skriva (ibland..), och jag är säker på att det kommer vara kul att kolla tillbaka om några år, och minnas alla fantistiska, roliga, tråkiga och ledsamma stunder jag fått uppleva. Att åka på ett utbytesår var det bästa beslutet jag någonsin tagit, lätt. Har lärt mig massormassormassor och fått vänner för livet!
Om det är nån som har nån fråga så kan jag såklart göra mitt bästa för att svara på den, men annars tror jag bloggandet slutar här för mig. Over and out :)


I'll be by your side, kiddo!

den 2012-06-03 klockan 04:46:20
Ligger på ett hotellrum i Florida och funderar över hur konstigt allting känns just nu. Har lämnat Woodville och Wisconsin. Alla mina vänner. Känns så overkligt, tror inte riktigt jag förstått det ännu. För som Tori sa torsdagkväll innan jag for, "It feels like your coming back. like your just gonna be gone for a couple of days.." Och jag kan inte annat än hålla med.
Men så äre det ju inte. Och jag gillar det inte. På tisdag ska jag träffa Sam och hennes mamma en sista gång när jag och pappa mellanlandar i Minneapolis påväg hem, och jag längtar inte alls. Eller jag längtar efter dom, men att veta att det kommer vara sista gången på ett bra tag som vi ses... Nae. Tanken får mig att känna mig så tom.

På den ljusa sidan - jag är äntligen tillsammans med min älskade familj igen och vi har det bra i 40gradig värme. Snart är jag hemma igen, Sverige!
Tori och Sam, mina bästa. Kommer kännas så väldigt tomt utan dom.