Har blivit ett år äldre...

den 2011-07-24 klockan 18:16:04
... Och även fått mina första amerikanska dollar nu! Ser inte riktigt ut som äkta pengar, känns mer som om det vore leksaker. Får bara hoppas att jag tar bättre hand om den här än vad jag gjorde med mina leksaker, för de hade en viss vana att försvinna...

Let's risk the ocean

den 2011-07-17 klockan 00:26:37
Ibland när jag sitter och läser utbytesbloggar så blir jag så himla imponerad. Det är långa, djupa, smarta texter om allt möjligt egentligen. Texter som på olika sätt har kopplingar till året. Jag skulle också vilja kunna skriva på det sättet. Men det känns inte som jag.
Jag längtar efter det här, grymt mycket, det gör jag. Och skriva brukar vara min grej. Men just nu känner jag mig bara tom på ord. Det här känns för stort på något sätt.
Så jag gör det som faller mig in. Leder till att bloggen inte uppdateras speciellt mycket, men jag har ju faktiskt inte lämnat Sverige än. Räkna med mer uppdatering då. För tills dess ska jag bara ta vara på tiden jag har här hemma!

10 juli

den 2011-07-10 klockan 08:53:15
Nu börjar det hända lite grejer så smått. Har fått boka min visumtid, den 28 juli ska jag till ambassaden i Stockholm. Känns lite jobbigt att vara tvungen att åka 80 mil enkel väg för en kort intervju, men samtidigt kan en Stockholmsresa aldrig kännas speciellt fel. Har även fått schemat för dagarna i New York, vilket inte gör mig mindre peppad. Vi ska göra en hel del under Soft Landing Camp, och det låter inte som några dåliga grejer direkt. Jag tycker det känns skönt att börja hela mitt år med dagarna i New York, eftersom att jag får chansen att komma in i språket lite innan jag åker till Woodville för att träffa mina värdföräldrar, vilket jag längtar tills ännu mer!

50 dagar

den 2011-07-01 klockan 19:47:00
För ungefär ett år sen fick jag nån idé om att åka iväg som utbytesstudent. Jag gör mitt bästa för att komma ihåg hur jag ens började tänka tanken - men det står helt stilla. Men det spelar ingen roll. För nu har jag gjort det här valet, och om 50 dagar lämnar jag min familj, mina vänner, egentligen hela mitt liv, för 10 månader i USA. Det börjar kännas att det här är på riktigt nu. Nyss var det 10 månader kvar tills jag skulle åka, nu är det 50 dagar. Det känns ganska sjukt när jag tänker på det. Klart jag har känt mig tveksam många gånger sen jag valde att tacka ja, men jag har aldrig ångrat mig. Det här året kommer ge mig så mycket, det kommer ge mig sånt jag aldrig kan få på något annat sätt. 
Nnu har jag chansen att bevisa för mig själv att jag är precis så modig som jag själv vill vara. Att jag klarar det jag vill. 

Tiden flyger iväg, vilket känns bra, samtidigt som jag ibland skulle vilja pausa precis här och nu tror jag.